Serien som konstart
- en serieskola på nätet

Vilka händelser är värda att berätta om?
Den rikaste källan att ösa ur för serietecknare är vanligt mänskligt beteende i det dagliga livet. Skämten uppstår ofta ur situationer som vi alla är bekanta med. Mycket av det som händer i vardagen kan med andra ord användas i serieberättandet. En form av skämtteckning är de dagsaktuella teckningarna som står för samhällskommentarer och använder humorn för att belysa en viss del av samhällslivet - oftast på ett kritiskt och bitande sätt.


Vilka redskap behövs?
Det sägs att bra redskap är halva arbetet. När man ska teckna serier stämmer detta talesätt.

• Blyertspennor är bra att använda för skissning och i grovarbetet med serien. Blyertspennor finns i många olika hårdhetsgrader. Ju hårdare blyerts, desto ljusare färg. 6H är den hårdaste och 6B den mjukaste. HB är den gyllene medelvägen. Man kan också använda blyertsstiftpennor av olika tjocklek och hårdhet.

• När man skissar ska man använda radergummi så lite som möjligt. Det gäller att arbeta snabbt och ledigt och då kan suddandet störa tecknandet. Men när man i slutskedet fyller i blyertsteckningen med tusch kan man behöva radergummit.

•  I de flesta tecknade serier är strecken dragna med svart tusch. Tuschet ger klara och rena linjer och även små detaljer blir tydliga. Vattenfast tusch är att bäst, eftersom strecken inte blir suddiga om man skulle råka komma åt dem med handen. Tuschpennor av olika tjocklek är bra att ha.

• Det finns tecknare som använder en pensel som doppas ned i en liten tuschflaska. Penseln ger mjuka och levande linjer åt teckningarna. Men den metoden kräver mycket övning.  

• En stålpenna som doppas i tusch ger även den en levande linje och är lättare att använda än penseln. Ju hårdare man trycker, desto tjockare blir linjen.

•  En lång linjal och en vinkellinjal är bra att ha till hands - men inte när man tecknar. Däremot är linjalen och vinkellinjalen till hjälp när man gör serieramarna.

•  Enkelt, billigt kopieringspapper är bra att skissa på, men vid rentecknandet är det skäl att använda papper av bättre kvalitet. Det är viktigt att tuschlinjerna inte flyter ut på pappret - så gör ett prov innan ni sätter igång.

Att komma igång
Serieskapandet börjar med en idé om själva handlingen. När idén är klar kan man göra en storyboard, ett slags tecknat manus för att få ett bättre grepp om handlingen. Skissa det som händer i så många rutor som behövs. Skissa inte för noggrant, använd streckgubbar. Skriv också ned idén, så att den inte faller i glömska. Spara notisen eller nyhetsartikeln som fungerat som grund för serieberättelsen. För att träna att teckna t.ex. människor, rörelser, detaljer och saker som förekommer i berättelsen kan man använda ett skilt papper.


Layouten

Rutorna
Serierutor kan ha mycket olika storlek och form. En ruta med en närbild behöver inte vara så stor, medan en landskapsbild är det i regel. I planeringsskedet behöver man bestämma storleken på bilderna.

Mellanrummen
Mellanrummen mellan rutorna kallas kanaler. Det ser oftast bäst ut om kanalerna mellan serierutorna är lika stora.

Läsriktningen
Serier läses från vänster till höger.Stripparna läser man uppifrån och ner. Men även texten och bilderna i varje ruta läser man i samma ordning, d.v.s. först den bubbla som är längst till vänster i rutan. Det betyder att den seriefigur som skall prata först bör vara längst till vänster i rutan.

Titeln och namnet
När man börjar läsa en serie vill man veta vad den heter och vem som har tecknat och skrivit den. De här uppgifterna brukar man sätta framför (som en titelruta) eller ovanför en serie.

Olika typer av bilder
Man kan använda olika typer av bilder i en serie. I en helbild är figurerna i regel små, men de syns i sin helhet. Då är oftast landskapet och miljön det som är det viktigaste. Visar man halva figurer kallas det halvbild. Om man bara visar en liten del av en figur kallas det närbild. Den vanligaste närbilden är huvudet på en seriefigur. En sådan bild använder man när figuren säger eller tänker något viktigt. Närbilder används också för att tydligt visa vad som händer. Allt som är speciellt viktigt skall man visa i närbild.

 

Kroppen som uttryck

Kropsställningen
När kroppen berättar om humöret kallas det kroppsspråk. På kroppsställningen ser man hur människor känner sig. En dialog mellan människor sägs bestå av 25 % talat språk och 75 % kroppsspråk. Det kan vara värt att tänka på då serier handlar mer om bild än om text. En bra övning kan vara att se på ögonblicksbilder på tidningens sportsidor och försöka avbilda kroppsrörelserna med enkla streckgubbar. Tänk på en fotbollspelare som just gjort mål i en avgörande match och en annan som kanske gjort självmål. Hur avspeglas inte dylikt i kroppen!

 

Ansiktsuttrycket 

Även ansiktet avspeglar humöret på den som skall avbildas. Genom ansiktsuttryck och miner visar vi känslor, åsikter och tankar. I serier visar man levande varelsers humör genom att teckna det. Därför behöver man veta hur en person ser ut som är arg, glad, dyster, osäker, synnerligen olycklig eller slug. Hela ansiktet, huvudets form, håret och till och med hatten kan bidra till att uttrycka humöret för stunden. Speciellt viktiga är ögonen och munnen när man vill uttrycka olika sinnesstämningar. Tydliga och enkla ansiktsuttryck är nödvändiga för att läsaren skall uppfatta det som serietecknaren tänkt.

Markeringar

För att understryka vad som händer i serien kan man använda olika typer av markeringar. Studera gärna favoritserierna för att se vilka markeringar som används i dem.

Rörelsemarkeringar
Serietecknaren kan överdriva rörelser så att de är extra tydliga, t.ex. en som springer ser nästan ut att befinna sig en bit ovanför marken eller att ha hjul i stället för ben. Genom att överdriva rörelser skapar man en känsla av hastighet. Genom att dubblera konturlinjer runt strategiska kroppsdelar kan man också få en figur att se ut att vara i rörelse. En hund som viftar på svansen kan tecknas på det sättet, med parallella linjer på båda sidorna om svansen. Det blir som ett eko av själva rörelsen. Fartstreck fungerar ungefär på samma sätt som ett flygplan som lämnar spår efter sig på himlen. Fartstrecken har samma bana som det som rör sig.

Kraftmarkeringar
För att visa att en maskin arbetar eller att en högtalare låter kan man använda en kraftmarkering. Kraftmarkeringar tyder på att något slags kraft utvecklas, t.ex. att något exploderar eller att någon får ett slag. Blixtar, dammoln, stjärnskott och splaschar används ofta som kraftmarkeringar.

Ljudmarkeringar
Ibland vill man markera ljud i sin serie utan att använda pratbubblor. För att markera ljud kan man använda ord eller rörelser. Ljudord är ord som låter som ett visst ljud. En del ljudord är onomatopoetiska, d.v.s. ljudhärmande. Serietecknaren försöker teckna ljudet så att det syns hur det låter. Oftast står ljudorden inte i ramar eller bubblor, utan svävar i luften nära det ställe varifrån ljudet kommer. Även döda föremål, t.e.x. en ringande telefon, kan avge ljud i form av en vibrerande rörelse.

Begreppsmarkeringar
För att visa mer invecklade händelser, som när någon får en idé, någon har dåligt samvete eller någon tänker ilskna tankar, kan man använda begreppsmarkeringar i form av ett ljus som går upp, smådjävlar och änglar eller svordomssymboler (jfr Asterix).


Texten

Även om man i serier skall försöka säga så mycket som möjligt med hjälp av bilder, så kommer man inte ifrån ett visst mått av text. Allt som sägs av figurerna skall textas och placeras i pratbubblor. Man glömmer lätt att göra plats för pratbubblorna i bilderna, och då kan det sluta så att man måste skriva texten så smått att den nästan inte kan läsas. Det gäller att tänka på vad figurerna skall säga redan när man skissar så att man ger tillräckligt med plats åt bubblorna. Texta tydligt med stora bokstäver som bygger på basformerna triangeln, cirkeln och kvadraten. När man skriver in texten är det bra att göra stödlinjer, som senare suddas ut. Börja med att skriva in texten, teckna sedan dit figurerna och gör till slut bubblorna. Tänk på att det skall finnas mellanrum mellan bubblans kant och texten. En pil från bubblan markerar vem som säger vad.

Plattor
Det finns också en annan slags text i serierna. Den kallas berättande text. Den berättande texten talar om när och var något händer, men kan också användas för att sammanfatta något som hänt tidigare. Den berättande texten finns oftast i plattor.

Olika sorters bubblor
Det finns olika sorters bubblor: tankebubblor, skrikbubblor, viskbubblor, köldbubblor, telebubblor m.m. Alla understryker de den situation som den talande personen befinner sig i.


Överkurs

· Den som redan känner till och behärskar de ovannämnda grundteknikerna kan försöka få in tanken om perspektiv i bilden, främst i avsikt att skapa en känsla av djup i bilden.
· Att återge ljus och skugga i bilden är även det ett sätt att få bilden att te sig mera tredimensionell.
· För att skapa volym, form och struktur kan man skraffera olika ytor, dvs. med små tättliggande streck eller punkter ge struktur åt en yta och kanske också skapa skuggor med hjälp av skrafferingarna.

Renteckning

När man är nöjd med blyertsskisserna skall strecken och linjerna tecknas igen, men nu med svart tusch. I det här skedet kan man ännu rätta till det som man vill ändra. Tuschpennan behöver alltså inte slaviskt följa blyertslinjerna. Sudda bort blyertsen när tuschet torkat.